Skulle man göra det enkelt för sig, och uttrycka mina tankar i en aforism så skulle jag säga: problemet är sverige.

Sett ur ett samhällskritiskt perspektiv så är jag ingen större beundrare av den generella riktning vi i västvärlden är på väg. Problemet är förmodligen för stort för mig att till fullo konkretisera utan att förlora förståndet på vägen men låt mig ge en egen tolkning av dess ursprung:

Rädsla

Ända sedan tornen rasade i den Stora Vita Västmakten, så har den moderna politiken genomsyrats av främlingfientlighet; skydda oss mot skurkarna i öst. De tycker inte som vi, och givetvis måste vi "befria" dem med vår syn. Inget ovanligt alls, det finns exempel långt bak i tiden, ända sedan det vi kallar civilisation uppfanns av grekerna. Människan har alltid försökt övertyga sina bröder och systrar om att ansluta sig till en gemensam ideologi - beundransvärt, men i realiteten omöjligt att uppnå. Det går liksom emot grundprincipen för fri vilja, eller illusionen av densamma. Vi har i sämsta fall alltid två val: världen är i sin ytterlighet binär - av/på, ja/nej, Dö/leva osv. Huruvida vi faktiskt har ett val kan man tvista om, men låt oss för argumentations skull anta att vi åtminstone kan påverka vår värld genom detta grundläggande val.

Makt

Den grundläggande mänskliga drivkraften, sökandet efter makt. Vare sig det återspeglas i storleken på bankkontot, familj/avkomman eller antal följare på twitter så är det något man måste vara insiktsfull nog att acceptera; alla vill vi betyda något, gärna i så mångas ögon som möjligt.

Egot

Den osynliga skugga som följer dig livet ut; den som leder till avundsjuka eller ambition. Det tveeggade svärdet. Svinga det i gott syfte och du kan lyfta dig själv till oanade höjder, bli en källa för inspiration till andra. Missbruka det och du blir en förtryckare, bunden till det och styrd under det. Många österländska filosofier och religioner praktiserar att identifiera egot och undertrycka det; förmodligen de enda som insett egots fulla potential och risken med att ge efter för egots vilja. Våra västerländska religioner bruka kalla denna kraft Djävulen.

Problemet

Låt oss förutsätta att världen dikterats av Den Vita Mannen. Dess säte och intellektuella ursprung är Europa. Dess största språkrör finns genom USA. Även om idealen från början var goda så har de under evolutionens gång, industrialismen och imperialismens uppfinnande, förvridits till sökandet efter Makt. Inga ädla ideal, inget sökande efter upplysning.

Ponera då att någon ifrågasätter detta, någon som vuxit stor nog att faktiskt kunna få en röst. Genom fundamentalism få tillgång till både följe och kapital. Tillräckligt för att genom terrorattacker kunna angripa den Stora Vita Mannen på sin egen hemmaplan. Vad leder det till?

Blir man eftertänksam, reflekterar över varför det blev så och säger "oj, vi kanske inte har levt som vi lär?". Eller söker man hämnd? Jag tror att vi är rätt säkra på vilket val som togs och som även kom att påverka politiken, både i vardagen och på ett större perspektiv....

Båda sidor åberopar "Gud" som sin allierade och genom detta rättfärdigar mord; vi väljer att se den ena sidan som "ond" och den ena som "god". Men om det skulle komma en utomjordisk varelse och betrakta spektaklet som utspelas på vår jord så skulle det onekligen se rätt märkligt ut. Vi slåss mot varandra, trots att vi i grunden vill samma saker - bara på lite olika vis. Vart är toleransen?

Spola fram till nutid och se på det samhälle vi lever i idag:

I Sverige har vi ett "främlingsfientligt" parti som 10% av svenska folket skulle välja och vi haft val idag. På andra sidan står vänsterfundamentalisterna MP och V med ungefär lika mycket stöd. Den berömda 80/20-regeln. Men vem styr den politiska agendan? Jag hävdar att det är de 20% och inte majoriteten, och det är det som stör mig. Den tysta majoriteten måste hitta sin röst.

• Jag stör mig på att Sverige kan ha ett parti vars medlemmar bevisligen sprungit omkring med järnrör och jagat invandrare i Stockholm. Är detta bra representanter för Sverige?
• Jag stör mig på ordet "hen" och liknande neutraliserande politiska initiativ som tas från den fundamentalistiska vänstern. Vad är det för fel med att säga sin åsikt, och sen stå för den? När vi pratar om människan så är den generella termen "hon". Pratar vi om pronomen som är generellt maskulina så är det "han". Vad är problemet?
• Jag stör mig på att den politiska vänstern återges av media att vara uteslutet den "goda" sidan, och den politiska högern uteslutet är den "onda". I politik är saker väldigt sällan, kanske till och med aldrig, svart/vita.
• Jag stör mig på att man, utav rädsla för det okända, inte vågar ta diskussionen med SD. Vem vet, kanske har de lite rätt i vissa saker de säger? Vågar man ens tänka tanken? Skulle vi inte bara kunna ta dessa bra tankar och slänga bort resten? Jag menar, vi lyssnar ju på de andra idioterna i MP och V och alla deras ideal är långt ifrån "bra". Borde vi således även sluta med att lyssna på dem, varför är de betraktade som "rumsrena" ?

Jag retar mig på att vi aktivt engagerar oss i att ordna insamlingar för att hjälpa andra, eftersom jag tolkar det som att vi är för svaga för att ta tag i problemen på hemmaplan. Jag tolkar inte det som humanistiska och empatiska initiativ - jag är snarare av åsikten att man gör det enkelt för sig. Det är helt enkelt inte ärligt. Man pekar finger "titta på dem, de har det ju sämre än vi. Låt oss hjälpa dem med våra ideal och pengar". Skenheligt!

Mår vi bra av ytterligheter? Ja hävdar jag. Rent konkret så behövs SD lika mycket som MP och V. För de visar på två extremer i olika ände av samma skala. Är jag förenlig med deras agendor? Fuck no! Men jag retar mig på medias vinkling. En vänsterpolitisk tidning så som Aftonbladet tillåts raljera på, det är "politiskt korrekt". Men fan vilket liv det hade blivit om ett liknande högerpolitiskt forum vuxit upp, då blir det häxjakt...tänker på avpixlat.

Vilken politisk inriktning eller vilket ideal följer jag då? Jo jag skulle väl i det närmaste kalla det för "flygplansidealet", ni vet säkerhetsgenomgången på flygplanen - "ta först på din egen mask, hjälp sedan andra". Den är könsneutral, hudfärgsneutral och jämnlik. För att kunna hjälpa andra måste du först ha hjälpt dig själv, leva som du vill att andra ska leva. Vill de inte, så låt de vara. Respektera deras rätt att existera lika mycket som din egen.

Precis så, kort och koncist, bör ett ideal vara. Oförvanskat och ofläckat av politikens stank. Litegranna "back to basic", gör om gör rätt. För just nu är det så jävla fel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kan man inte ens vara finnig tonårskille utan att PK-fittorna ska få trosorna på sned.   http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19079793.ab   En banderoll med det något grova budskapet "I kväll ligger era döttrar på rygg för här kommer g...

Följande handlar om en överförfriskad medelålders svensk man som försökte ta springnota på ett kreativt sätt i Danmark: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18977060.ab   Själva idiotin som den svenske mannen stod för är inte det som fångade ...

Många är upprörda över att de högerextrema växer sig starkare i o m avslutat EU val. Och de svagsinta drar genast slutsatser i stil med att Hitler kommer att återuppstå och förslava Europa med sitt gamla nazihat.   Låt oss titta på FAKTA:   ...

  "Lotteri är en extraskatt för idioter", så sant som det är sagt. Man måste vara lite halvt sinnesstörd för att köpa en lott, och de flesta har väl haft ett sådant svagt ögonblick i sitt liv så det är inte det. Det som är än värre är om man prenum...

Ingen nyhet förvisso, men jag tror nog att en del av åtminstone aftonbladets anställningskriterier är att man måste vara ett populistsvin utan dess like och gärna vänstervriden PK-fitta. Jag har inget emot vänstervridna PK-fittor, ni får lov att exis...